Det är få personer som beskriver vissa livshändelser så bra som Bridget Jones. Så innan du fortsätter att läsa resten av inlägget, så vill jag att du ser på videon.
Satt och klurade här om dagen på världens besatthet av perfektion när det kommer till våra kroppar. Ingen slipper väl undan all om-du-bara-går-ner-så-här-mycket-eller-lyfter-där-så-blir-du-vacker-och-lycklig propaganda? Det finns alltid något bättre, någon som ser bättre ut, ett nytt mål att stäva efter. Tolka mig rätt nu, jag är för en hälsosam livsstil och sund träning. Det är nyttigt och bra att ta hand om sin kropp, men många idag börjar gå över styr väldigt tidigt och det tar mer och mer extrema former… Tror varken att män eller kvinnor går opåverkade ifrån det. Det ter sig nog bara på olika sätt.
Jag tror att hur man än vänder och vrider på det så är det nog kvinnor och flickor som drabbas hårdast. De är dem som står för den större delen av konsumtionen på skönhetsmagazin, och de är dem som mer eller mindre påklädda pryder uppslagen i magazinen för män. Den gemensamma nämnaren är, att i de flesta, om inte alla fallen är det inte riktiga människor vi tittar på. De är manipulerade till ”perfektion” med ljus, färg, och program som kan ta bort fett, ojämnheter, dra ifrån 10-15 år och lägga till hårsvall som får vem som helst att känna sig grå, trist och fet.
När då både kvinnor och män matas med den falska bilden om hur vi borde se ut, så gör det att alla vanliga kvinnor, med vanliga, helt normala kroppar ses som tråkiga, bleka, ojämna eller fel formade. Det blir en omöjlig bild att leva upp till som får kvinnor att ifrågasätta sin skönhet och vissa män att titta efter något som är bättre, någon som inte visar tecken efter graviditet, operationer eller gravitation, någon som mer liknar det som de har matats med, är vackert. Så när man har hittat någon som är tillräckligt vacker på utsidan, så kanske man helt har missat den som hade talat till ens själ och inte enbart till ögat?
Detta kan diskuteras till leda och vissa väljer att ta tag i det de inte gillar, de kanske lägger om sin kost, tränar upp sig eller i vissa fall när det inte hjälper, tar till kirurgisk hjälp. Jag lägger inga värderingar i det för alla måste få känna efter själv hur de själva mår bäst. Men det som oroar mig mest är när jag hör min 5-åriga dotters vänner tala om skönhet på sätt som är utöver vad som borde ses som normalt för åldern. Fixeringen på kroppen, håret och smink (!?). Någonstans lär de sig, någonstans ser dem att det inte duger att vara liten och ha roligt. Kanske har de sett en mamma i badkläder stå framför spegeln och vända och vrida på sig själv, kolla in alla vinklar efter något som inte ser bra ut. Kanske har de sett en pappas vandrande blick efter en annan kvinna, eller en diskussion vänner emellan? Hur det än må vara så är det fler offer i denna perfektionsbesatta värld än vad det finns vinnare.
Är jag då helt oskyldig till detta? Nej. Är du det? Antagligen inte… För vem har inte någon gång kritiserat sig själv och sitt utseende någon gång? Alla är vi väl våran hårdaste kritiker? Kanske är det dags att inte att vi inte är gjorda för att se ut som dockor, eller grekiska gudar allihopa? För de flesta av oss har ju bara ben som når upp till höften och en del av oss, kommer alltid, trots ansträgningar alltid vara just a little bit fat…
