Lindas blogg

Ja, nu får vi se var resultaten blir av dem nya regeringen. Skattehöjningar, svårare för småföretag att gå runt,  RUT avdrag som kommer ta bort arbetstillfällen m.m.

Men värst av allt är väl deras brist på familjepolitik. Den finns ju inte alls! Familjen verkar för det rödgröna blocket mest vara något som är i vägen för statens rätt till att föräldrarna står till  arbetsmarknadens förfogande. Barnen, står i vägen för att alla ska kunna jobba, gärna långa dagar, heltid ska vara lag, att välja att jobba mindre är inte optimalt. Valfriheten har snävats åt, och vi har ännu inte sett det sista i detta.

Det som nu stör mig är den snedvridna verklighetsuppfattningen hos dessa partier. Alla ska ha rätt att skaffa barn, på alla möjliga sätt. Men, när vi väl på lätta vägar eller långa omvägar fått våra älskade barn, så får vi inte ta hand om dem. Vi FÅR inte! 12-13 månader är okej, men efter det är det dags att klippa navelsträngen (snipp snipp), stå på egna ben, vare sig de kan gå, stå eller tala. Då räcker inte mamma eller pappa till, då måste man in i skolan. Man måste lära sig. (Snipp snipp.) Man blir ju inte riktigt som man ska om man inte går i förskolan direkt. Anknytningen är det ingen som vill tala om, mer än anknytningen som föräldrarna ska ha till jobbet. Det är viktigare. Det är VIKTIGAST. I svallvågorna av jobbstressen som ska tryckas på småbarnsföräldrar så är det någon som trillar i kölvattnet. Barnen. De ska inskolas , i den tidigaste början av livet, skiljas från sina föräldrar som de håller på att skapa en stark anknytning till för att kunna bli trygga och lyckliga individer. Det ska istället ersättas av stora barngrupper, ”livsviktig” pedagogik för 1 åringar, och välmenande förskolepersonal som trots all vilja i världen inte räcker till för så många barn eller kan ersätta en förälder. Den politiken är orättvist. Orättvist mot föräldrarna som kanske vill välja att vara hemma längre med barnen de längtar så efter, orättvis för orättvist för den sönderstressade personalen på förskolorna som vill hinna med, men framförallt orättvist mot barnen. De som inte kan sätta ner foten. De som trots rop på hjälp ändå nu ska in i skolan så fort som möjligt.

Har vi otur så har vi snart inget val. Alla ska med. Men jag lovar er att innan jag sätter mina små barn få förskolan för att jag lagligt inte får göra annat, så kommer jag slåss. Slåss för mina, mina barns och alla andras rättighet till sin familj.

Vi har alltid ett val och jag väljer att säga nej. Mina barn ska inte in på obligatorisk förskola. De behöver inte det, de behöver mig.

För jag säger en sak till er rödgröna politiker, att oss hemmaföräldrar sätter man sig inte på denna gången.

Jag menar, vad ska de göra?

Sätta mig, oss, i fängelse?