En dikt om att vara gravid

Att vara gravid det är inte alls lätt

Man blir konstig på alla möjliga sätt

Först vill man inget mer än att plussa

Några månader senare ser du ut som en kossa

Man äter för sig själv och bebisens väl

Hur blir det då så att jag liknar en säl?

Sväller gör fingrar, fötter och lår

Hur länge sen var det jag såg mina tår?

Det enda som i storlek sig verkar låsa

Är min ständigt krympande blåsa.

Flertalet gånger ur sängen jag trilla

För jag måste upp och drilla

Aldrig tre droppar gjort någon så nödig

Inga besök på dass är överflödigt.

Benen är tunga, fötterna ömma

Hjärnan verkar nu vilja glömma

Allt som är viktigt, sållar den bort

Som var du har nycklar, barn och kort

Att sitta som en kvinna, med det är det kört

Försök korsa benen, det känns ju helt stört!

Inte nog med dessa kroppsliga aber

Vett och sans nu semester sig tager.

I kroppen det nu simmar miljoner

Ilskna och överkänsliga hormoner

Allt kan styggt och jobbigt låta

Minsta motstånd får dig att gråta

För den som är en blivande far

Jag hoppas han har nått tålamod kvar

I slutet av tiden som kantas av gnäll

Kämpar han så för att vara snäll

Kväljningarna stoppar ner i en låda

När han på kvällarna tvingas knåda

Svullna och vattenfyllda fotballonger

Medan kvinnan sjunger fjantiga sånger

För magen med ännu fjantigare röst

Snart är det över, är hans enda tröst.

Nedräkning fortsatte vecka för vecka

Snart måste det vara dags att kläcka

Detta ägg som i evighet ruvats

Känns ju faktiskt en aning skruvat

Att ur allt detta det till slut

En fin liten bebis sen tittar ut.

-Linda Gällentoft